Även om det fram­förallt är fäs­tingar som upptar folks med­ve­tande just i dessa dagar, så har vi ju även andra typer av kunder. De som till ex­em­pel ska iväg på någon mysig se­mes­ter i Europa, Asien eller an­nor­stä­des. En del kommer till oss och förhör sig om vac­cin­be­ho­vet i Gre­kland eller Bul­ga­rien. Andra ska golfa i Por­tu­gal eller på Ka­na­ri­eö­arna och vill gärna veta vad man be­hö­ver skydda sig emot. Och en del är ute i rik­tigt god tid och vill kolla upp vilka vac­ci­ner som behövs när man ska till Thai­land, Au­stra­lien eller kanske på en run­d­resa i Afrika.

Just det senare var fak­tiskt lite spe­ci­ellt, då en av våra kunder – en lite äldre man – be­rät­tade att han skulle till­bringa cirka ett år på den af­ri­kanska kon­ti­nen­ten, med början i sep­tem­ber. Tanken var att börja i norra Afrika, för att där­ef­ter arbeta sig ner längs med den västra kusten till Syd­af­rika, och sedan följa den östra kusten upp till Egyp­ten. Och med arbeta menar jag just det. Han skrev näm­li­gen re­se­be­rät­tel­ser, som sedan blev böcker. Något han syss­lat en hel del med. För att kunna ge en så kor­rekt råd­giv­ning som möj­ligt så brukar vi alltid för­höra oss om hur bo­en­det kommer att vara be­skaf­fat, då ett mer pri­mi­tivt boende i nor­mala fall medför en lite mer om­fat­tande vac­ci­ne­ring. ”Jag kommer att bo i mitt lilla tält, så ofta jag kan” sa han… Planen var alltså att på så nära håll som möj­ligt följa män­ni­skors vardag i olika af­ri­kanska länder, och det kan man ju inte gärna göra från en fyr­stjär­nig resort!

Detta är ett av gläd­jeäm­nena med att arbeta med vac­ci­na­tio­ner. Man möter män­ni­skor i olika skeden av livet, som har som ge­men­sam näm­nare att de alla ser fram emot ett eller annat. An­tingen sin van­liga se­mes­ter på lant­stäl­let, sitt livs resa, det stun­dande bröl­lo­pet med ef­ter­föl­jande tripp till tro­pi­kerna, eller varför inte denne mans ”jour­ney of a li­fe­time”. En del gråter när de går till jobbet. Andra när de går där­i­från. Vi på www.sticka.se till­hör de­fi­ni­tivt de senare…

Häls­ningar
Peter Gutniak